Pehr Nilsson

1667 - 1736  (68 år)

• Namn	Pehr Nilsson  [1, 2, 3, 4]
  Födelse	22 Sep 1667	Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige
  Kön	Man
  	16 Maj 1736	Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige   [5]
  	16 Maj 1736
  Person-ID	I822	Bjara | Bjäragrenen, Ignabergagrenen, Öslövsgrenen, Vannebergagrenen, Vibygrenen, Vinslövsgrenen
  Senast ändrad	25 Mar 2014

  
  

  Far	Nils Jeppsson,   f. 1612, Hålabäck, Blekinge län, Sverige d. 20 Apr 1677, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 65 år)
  Relation	Natural
  Mor	Birgitte Klemmedtsdotter,   f. 1639, Vinslöv nr 16 , Vinslöv,Skåne län,Sverige d. 11 Apr 1675, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 36 år)
  Relation	Natural
  Familjens ID	F314	Familjeöversikt  |

  
  

  Familj	Anna Pehrsdotter,   f. 1670, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 20 Mar 1726, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 56 år)
  	1690
  Barn	1. Anders Pehrsson,   f. 09 Feb 1691, Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige d. 03 Maj 1691, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 0 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   2. Rusthållsbon Jöns Pehrsson,   f. 1697, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 27 Apr 1757, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige (Ålder 60 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   3. Nils Pehrsson,   f. 1692, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 24 Dec 1754, Ignaberga, Skåne län, Sverige (Ålder 62 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   4. Anders Pehrsson,   f. 10 Jun 1694, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 1739, Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige (Ålder 44 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   5. Sven Pehrsson,   f. 15 Dec 1698, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 01 Jan 1699, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 0 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   6. Troed Pehrsson,   f. 1699, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 13 Apr 1710, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 11 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   7. Sven Pehrsson,   f. 03 Dec 1700, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 20 Maj 1757, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 56 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   8. Ola Pehrsson,   f. 1703, Öslöv, Bosarp, Malmöhus län, Sverige d. 17 Dec 1754, Öslöv, Bosarp, Malmöhus län, Sverige (Ålder 51 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   9. Svenborg Pehrsdotter,   f. 14 Okt 1707, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 20 Mar 1737, Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige (Ålder 29 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   10. Bengt Pehrsson,   f. Feb 1710, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 01 Maj 1710, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder ~ 0 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   11. Troed Pehrsson,   f. 1711, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 21 Apr 1769, Vinslöv,Skåne län,Sverige (Ålder 58 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   12. Beretha Pehrsdotter,   f. Jan 1713, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 29 Mar 1713, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder ~ 0 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
  Familjens ID	F311	Familjeöversikt  |
  Senast ändrad	25 Mar 2014

  
  

• Noteringar

  Åter hade en ny rusthållare trätt till på gammelgården. Det var Birgitte Klemmedtsdotters och Nils Jeppessons son Pehr, som nu hade att svara för rusthållet med alla de nya förordningar, som Karl XI infört. Visser- ligen hade gården genom den nya stadgan blivit befriad från vissa avgifter mot det att den underhöll en ryttare med häst, men utgifterna voro dock ganska dryga. För någon tid sedan hade besked kommit, att rusthållaren vore skyldig anskaffa "hafrepåsar", tornistrar, som skulle bindas om halsen på hästen "att gifwa hästen däruti Hafra på Marschen, på det att Hafren icke må komma till spillning". Vidare ålades rusthållaren att anskaffa skra- por och viskedukar och att tillse, att nummerhästen ryktades två gånger om dagen, varvid benen icke finge tvättas med vatten, enär de då kunde bli styva, utan endast gnidas med halm eller hö. En ny pålaga för rust- hållaren var även, att han årligen skulle inbetala sex daler silvermynt till en fond, ur vilken munderingarna, när så tarvades, kunde förnyas. Glädje och sorg hade växlat på gammelgården. I början av år 1690 hade Pehr Nilsson fört sin unga brud till sina fäders gård. Den 9 februari 1691 hade den förstfödde sonen Anders kommit till världen, men redan efter elva veckor och fem dagar gick han bort. I februari påföljande år fick vag- gan åter tagas fram och den 7 februari kristnades den nyfödde efter far- fadern till Nils. Två år senare, den 10 juni 1694, kom en ny Anders till gammelgården och 1697, samma år som budskapet om Karl XI:s död spreds över landet, såg Jöns dagens ljus. Meddelandet om kungens död väckte sorg och förstämning i Bjära. Huru skulle det nu gå, när den kung, som alltid stått på böndernas och rusthållarnas sida, gått bort? Förvisso skulle adelsmännen, som genom reduktionen gått miste om en stor del av sin gamla makt och bestämmanderätt, söka benyttja tillfället att taga tillbaka sina rättigheter, i vilket fall bönderna väl snart vara tillbaka i samma läge som före reduktionen. Det var svårt att komma från slika tankar och oron växte tills det efter 1697 års riksdag som en löpeld gick ut över landet, att den nye, endast femtonårige kungen bestämt avvisat adelns försök att återvinna sina privilegier. Helt lade sig dock icke oron över, vad framtiden skulle föra med sig. Skulle den unge kungen vara mäktig att bevara den fred, som snart rått i 20 år? Kunde man inte befara, att fienderna, när Sveriges rike nu styrdes även yngling, skulle söka åter- taga de förlorade landsdelarna? Sådana frågor gjorde man sig litet var och oron minskades inte av, att de sista åren av 1600dalet drabbades av missväxt med såsom följd svält och hungersnöd. Det nya århundradet hade brutit in och i april 1700 fick Pehr Nilsson ett brev, vars innehåll han anade, redan innan han brutit förseglingen. Det var försett med fjäder i lacket, till tecken på att det borde "gå genom natt och dag utan minsta uppehåll vid största ansvar". Som Pehr Nilsson trott, var det en order från Norra Skånska Kavalleriregementets chef Hans Rid- derhjelm, att ryttaren på gammelgården inom en vecka skulle infinna sig i "Campernentet". Det blev nu bråttom på gammelgården för att få ryttare och häst i ordning, men före utsatt tid var allt klart och ryttaren red ut genom gårdsporten. Det såg bekymmersamt ut. Polen, Ryssland och Danmark hade förklarat Sverige krig. Men kung Karl var dem för snabb. Långt innan någon beräknat, låg svenska flottan i Öresund och Karl stod i Skåne med sin här. Strax söder om Helsingör landstego svens- karna och danske kungen, Fredrik IV, var nödsakad att genast sluta fred för att undvika ett anfall mot Köpenhamn. Efter freden med Dan- mark vände Karl XII sig mot Ryssland och i december 1700 flög bud- skapet om den l Sverige hjältekonungens sagolika seger vid Narva på ryktets vingar över en förvånad värld. Sveriges ära strålade klarare än någonsin. Samma dag som segerbudskapet nådde Bjära, föddes på gam- melgården en gosse, som i dopet fick namnet Sven. Den son, som två år tidigare kommit till världen, hade redan efter 14 dagar åter gått bort och på själva nyårsdagen blivit begraven på Vinslövs kyrkogård. 1703 utökades barnskaran med ännu en son, Ola. Det var nu flera år sedan ryttaren på gammelgården dragit ut i kriget och ännu hade icke något försports om fientligheternas upphörande. Tvärt- om kommo gång på gång bud om de stora segrar, som kungen och hans karoliner vunno. På sommaren 1706 insåg den polske kungen, att allt motstånd mot svenskarna var förgäves och fred slöts i september, varefter Karl med sin segerrika här tågade mot Ukraina, där han på sommaren 1708 vann en lysande seger över ryssarna. Vintern, som följde, blev ovan- ligt sträng. Vad vapnen ej förmått mot den svenska hären, det mäktade vintern med ursinniga snöstormar och med en köld, som kom blodet att stelna i soldaternas ådror. Med oerhörd tapperhet utstodo de svenska sol- daterna fasansfulla lidanden, fasta i sin tro på kung Karl, som de in i döden hoppades skulle föra dem till en slutlig seger. Med vinterns lidanden bakom sig måste hären utkämpa slaget vid Poltava den 28 juni 1709. Trots all tapperhet slutade striden med nederlag för svenskarna och följ- derna härav visade sig snart. Danske kungen ansåg nu tillfället lämpligt återtaga de i Roskildefreden förlorade landskapen och utrustade en här. Skånes guvernör, Magnus Stenbock, försatt inte tiden. Fastän femtio år förflutit sedan Skåne blev svenskt, var han inte övertygad om skåningarnas trohet mot Sverige. Han lät därför kungöra vilka straff, som väntade, om någon slog sig på snapphaneri. I Malmö samlade Stenbock utanför råd- huset stadens ämbetsmän och borgerskap och tog ed av dem att förbli Sverige trogna. Han påminde dem om vilka offer, Sverige gjort för att behålla Skåne, och erinrade om, att i fjärran land kämpade Sveriges och Skånes soldater med landets konung för att skapa en bestående fred åt landet. Själv ville Stenbock för Skånes land offra liv och blod. Hans flammande ord, som manande och eldande trängde ut över land och rike, följdes av de församlades löfte och ed till Sveriges krona. Den 1 november 1709 landstego danskarna vid Råå fiskeläge för att försöka återtaga Skåne. En trupp rödklädda fiender tågade genom Bjära norrut mot Sörby, dock utan att förstöra någonting, emedan "I ären vårt folk". Vid Gumlösa drabbade de svenska och danska trupperna samman och under en och samma månad innehades byn inte mindre än fem" gånger omväxlande av svenskar och danskar. Sedan danskarna lidit det slutliga nederlaget, drogo de sig tillbaka över bron vid Almaån och plundrade och skövlade. Stenbock, som endast förfogade över en obetydlig här, hade dragit sig österut för att åtminstone försöka hindra danskarna att gå över Helgeå och därigenom stoppa deras framfart till Blekinge. Detta lyckades dock icke och sedan svenskarna efter ett mindre nederlag vid Fjälkinge och Viby måst utrymma Skåne, fortsatte danskarna mot Karlskrona, där den svenska flottan låg. Den danske befälhavaren insåg, att hans trupper voro allt för svaga för att belägra staden och begärde förstärkning från hemlandet. Då denna uteblev, måste han draga sig tillbaka för att inte bli avskuren från Skåne. Detta hände i januari 1710. Under tiden hade Stenbock lyckats samla en här. Många av de 16,000 uppbådade krigarna voro klädda i vita vadmalsrockar eller slitna getskinns pälsar och ett helt regemente satt till häst i träskor. Men på härens hänförelse och segervilja fanns intet att anmärka och i slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710 vunno Måns Bock och hans getapojkar en lysande seger över danskarna, som flydde i vild oordning. Det var svåra tider för Skånes befolkning. Kriget följdes av missväxt och hungersnöd. Ar 1711 skrev Skånes guvernör: "På femtio år, som jag varit här i Skåne, har jag aldrig sett armodet och eländet så stort". Många hemman lågo öde. I Vinslövs socken funnos många ödehemman, som ingen ville kännas vid, enär krigsskatterna voro så dryga, att avkastningen knappast förslog till deras gäldande och· det för övrigt endast funnes åldringar och barn till att sköta gårdarna. I Bjära liksom annorstädes rådde nöd. Kornet hade frusit bort och tegarna stodo svarta. Väl var, att hö. skörden blivit medelmåttig, så att djuren inte skulle behöva svälta ihjäl. Som vanligt alla år, då säden slog fel, blåste också skogsfågeln bort och snarorna behövde knappast vittjas, då de ändå för det mesta voro tomma. På vintern voro vargarna framme och trängde sig in i ett fähus byns nordligaste gård. Det var en hungerns vinter och det blev inte bättre på våren. Ju kortare foderstrån i ladan, desto längre vinter, det slog aldrig fel. Det tycktes inte vilja bli vår och när det äntligen började våras ett gott stycke in i maj, då var det skralt med utsädet. Många av tegarna blevo osådda av brist på utsäde, korna hade fått vassa ländkotor och tunna lår och stodo i sin. Värst av allt var dock att se barnens bleka kinder och glansiga ögon. Så kom pesten. Från tre håll angrep den Skåne: den kom österifrån längs kusten från Blekinge, västerifrån över sundet, söderifrån från Pommern. I tre år rasade pesten, i synnerhet under höst. månaderna och gård efter gård lades öde. I gammelgården rycktes Troed och Bengt, som "döpts den 3 mars 1710, bort av farsoten. Det syntes ock, som om de två yngsta barnen, Svenborg, som på Calixti dag den 14 oktober 1707 kommit till världen, och Troed, som fötts under det svåra oåret 1711, även skulle få föras till kyrkogården av brist på passande föda. Barnen överlevde emellertid trots de än svårare år, som kommo. Ar 1714 skrev guvernören till regeringen, att Skåne "mer än dubbelt emot någon av de andra svenska provinserna i proportion lidit". Så många tig- gare som nu hade aldrig tillförne kommit över gammelgårdens tröskel. Anna Pehrsdotter gav en brödskiva åt var och en, så länge hon kunde någon avvara. Nödbröd med hackelse hade hon nu i många år bakat. Almen fick också släppa till sin bark till degen, liksom hasseln och ljungen sina knoppar. Det var stränga år att komma igenom. Ofta kommo tidender, att än en och än en annan av släktingar och vänner stupat i kriget eller blivit förda i rysk fångenskap. Ar 1716 förspordes därtill, att danskarna och ryssarna hade för avsikt att landsätta trupper i Skåne. Detta förhindrades dock av kung Karl, som skyndat till Lund för att avvärja faran. Han föreskrev bl. a. vid detta tillfälle, att alla Sveriges klockare skulle uttagas till krigstjänst. Klockaren i Sörby och Gumlösa flyttade då sin bostad upp i kyrktornet för att undgå utskrivningen. Då han slutligen upptäcktes av kronobetjäningen, som försökte bräcka upp dörren, hoppade han ned genom en glugg och sprang till skogs, där han uppehöll sig till krigets slut. Visserligen hade kung Karl förhindrat danskarnas och ryssarnas pla- nerade intåg i Skåne, men olyckornas tid var därmed icke förbi. Med 60,000 man tågade konungen mot Norge, där han den 30 november 1718 nåddes av den dödande kulan Budskapet om konungens död väckte i Bjära liksom överallt i landet sorg och förstämning. För folket hade han blivit den hjälte, som mitt i fiendens ring aldrig förtvivlade om sitt fädernesland och sin rättvisa sak. Nästa sorgebud kom: i Jämtland hade Armfeldt och hans återvändande karoliner förintats av köld och snöstormar och på ostkusten härjade den ryska flottan och brände städer och byar. Så kom 1721 freden, den fred, som medförde det svenska östersjö- väldets sammanbrott. På gammelgården hade barnen under tiden vuxit upp och börjat lämna hemmet. Den andre sonen, Anders, var den förste som skaffade sig egen gård. På Sanct Stephani dag den 26 december 1715 vigdes han i Vinslövs kyrka med Sven Germundssons dotter Malena och flyttade därefter till Vanneberga, några kilometer söder om Vinslöv, där han blev rusthållare å Vanneberga n:r 11, 1 mantal. Äldste sonen Nils var trolovad med Boell Trulsdotter från Ignaberga och den 28 december 1716 stod bröllopet i Ignaberga kyrka. Hon var enda barnet och de nygifta övertogo hennes föräldrahem, Ignaberga n:r 2 1/3 mantal, där Nils Pehrsson blev rusthållare. Den tredje sonen i ordningen, Jöns, äktade den 22 oktober 1721 i Vins- lövs kyrka sin kusin lngar Pehrsdotter. Sedan han under flera år skött hennes fädernegård Vanneberga n:r 11, flyttade han till Viby, där han övertog rusthållet på Viby n:r 6 3/8 mantal. l mars 1726 hölls gravöl på gammelgården. Den 20 mars hade Anna Pehrsdotter förts till griftero på Vinslövs kyrkogård och sorgen låg tung över den gamla gården. Den 12 november 1727 härskade åter glädjen på gården. Då höll Pehr Nilsson bröllop för sin enda dotter Svenborg. Hon gifte sig med rusthål- laren Nils Persson å Vanneberga n.r 2 1/4 mantal, som efter sin fader Pehr Nilsson övertagit gården och rusthållarskapet. Den 16 februari 1729 gifte Ola sig i Vinslövs kyrka med sin syssling Anna Tufvesdotter och flyttade till Bosarps församling, där han köpt skatterusthållshemmanet Öslöv n:r 7 2/3 mantal, å vilket han blev rust- hållare. Ett år därefter firades åter bröllop. Det var då Sven gifte sig med Kerstina Klemmedtsdotter från Vinslöv, dotter till kyrkovärden Klemmed Olsson. De nygifta övertogo gammelgården i Bjära, där Sven Pehrsson blev rusthållare. Den yngste sonen Troed vigdes den 28 december 1736 i Vinslövs kyrka med sin syssling Sissa Nilsdotter. dotter till kyrkovärden Nils Jöns- son å Vinslöv n:r 16 1/2 mantal skatterusthåll. Troed Pehrsson blev så- lunda rusthållare å den gård, där hans mormoder fötts och vuxit upp. Sex år efter det Pehr Nilsson lämnat gården till sonen Sven, gick han bort, 69 år gammal. Den 16 maj 1736 fördes han till vila vid sidan om sin hustru på Vinslövs kyrkogård. Ett gott dagsverke hade nått sitt slut, en livsgärning, som sent skulle glömmas, var lyktad. Det var många kullar nu på griftegården kring den gamla socken- kyrkan i Vinslöv. Släktled hade kommit och gått och sedan den dag, då den som först röjde mark i Bjära, fördes hit, men alltjämt var gården bebodd av hans efterkommande. De hade älskat gammelgården, alla dessa, som bott där under gångna tider. De hade älskat den nästan som om den varit ett levande väsen. Och när en av dem efter slutad vandring fördes till vila, var släktkärleken så mycket starkare hos den, som tog gården l arv.

  
  

• Källor

  [S4] Bjärasläkten 1 / Åke Wiberg 1958. Tab 377 [S4] Bjärasläkten 1 / Åke Wiberg 1958, Tab 6. [S251] Bergqvist Tryckt litteratur Arkiv Digital, Socken- och gårdsgenealogi för Nävlinge, Sörby och Vinslöv (1600-1900).Forskningen bygger på alla personer som varit bosatta på en viss gård mellan 1600 - 1900. Fastigheten är således i centrum för forskningen. [S254] Demografisk Databas Södra Sverige DDSS.nu. Källhänvisning Arkiv Sid-/årsnummer Vinslövs kyrkoarkiv C:1 58 / Förvarande institution Sida i husförhörslängden Landsarkivet i Lund Läsproblem i förlaga Nej Källanmärkning Volymen innehåller: Födda 1647-1677. Lucka 1673-05-11 - 1676. Vigda 1664-1679. Döda 1647-1678. Övrig information Lucka: 1673 11/5 - 1676 [S254] Demografisk Databas Södra Sverige DDSS.nu. Källhänvisning Arkiv Sid-/årsnummer Vinslövs kyrkoarkiv C:3 220 / Förvarande institution Sida i husförhörslängden Landsarkivet i Lund Läsproblem i förlaga Nej Källanmärkning Volymen innehåller: Födda 1739-1767. Lucka 15/4 - aug. 1739. Vigda 1735-1767. Trolovnings- lysnings- 1735-1767. Övrig information